1 juli 987 Hugues Capet vald till kung över frankerna

987. Den karolingiska dynastin, briljant grundad av Karl den Store år 800, har försvagats avsevärt. Vid den siste representantens död utan arvinge, Ludvig V, kallad "den late", den 22 maj, samlades de västfrankiska stormännens församling i Senlis i juni för att välja en ny kung. Den 1 juli valde den Paris greve Hugues Capet till kung över frankerna. Han var redan en mogen man för sin tid (47 år). Genom sin far Hugues I var han arvinge till en mäktig aristokratisk släkt, robertinerna, som i två århundraden hade tävlat med karolingerna och ottonerna (en stor sachsisk adelsfamilj) om makten. Karolingiskt blod flödade också i den nye kungens ådror, genom hans mormor Béatrice av Vermandois, en ättling i femte led till Karl den Store.

Två dagar efter sitt val kröntes Hugues Capet i katedralen i Noyon av ärkebiskopen av Reims, Adalbéron, enligt en ritual som fastställdes 751 av Pippin den lille. Trots sitt val och sin kröning tvingades kungen försvara sin legitimitet med vapenmakt. Under sina första tvåhundra år hade den kapetingiska dynastin endast auktoritet över ett begränsat område, beläget mellan Paris och Orléans, medan resten av riket förblev i feodalherrarnas händer.

Även om Hugues Capet inte lyckades tvinga sina olydiga vasaller till lydnad, markerade hans regering ändå en vändpunkt för den franska monarkin. Genom att återknyta kontakten med kyrkan och dess mäktigaste biskopar och genom att alliera sig med de stora furstarna, stärkte kungen sin tron och ägnade all sin energi åt att skapa en varaktig dynasti, genom att redan 987 inkludera sin son Robert den Fromme. Han lyckades: denne kröntes vid Hugues Capets död 996. Enligt denna modell fortsatte de första generationerna av Kapetingerna att underkasta sig den feodala valregeln, men de såg till att deras äldste son valdes under deras livstid. Först två århundraden senare, när den franska kungamakten hade blivit tillräckligt stark, kunde den klara sig utan valceremonin, vid Filip II Augusts succession den 14 juli 1223. Den kapetingiska dynastin skulle därmed regera Frankrike oavbrutet fram till revolutionen (1792), och sedan från restaurationen (1815) till slutet av julimonarkin (1848).