År 1654 är Ludvig XIV 16 år gammal; han har redan varit kung i 11 år. Han besteg Frankrikes tron några månader före sin femte födelsedag, i maj 1643, efter sin fars, Ludvig XIII:s, tidiga bortgång. Frankrike administrerades då av hans mor, regenten Anna av Österrike, som assisterades av kardinal Mazarin, Ludvig XIV:s gudfar och förste minister. Från 1648 inleddes en period av stark opposition mot kunglig auktoritet från parlamenten och adeln: la Fronde. Kungen och hans mor tvingades vid två tillfällen lämna huvudstaden; den 8 februari 1651 befann de sig instängda i Palais Royal, där de bodde. Ludvig XIV skulle aldrig glömma denna förnedring och kom därefter alltid att misstro Paris. Den 7 september samma år nådde han kunglig myndighetsålder, vid 13 års ålder. I slutet av 1652 hade parlamenten och adeln slutgiltigt tvingats till lydnad, och Ludvig XIV började koncentrera all makt till sig själv: absolutismen var på väg. Hans kröning, i katedralen i Reims, den 7 juni 1654, var överdådig: efter en barndom präglad av politiska oroligheter och svårigheter trädde Solkungen in i ljuset. Frankrike var rikt, väl administrerat; dess offentliga finanser var i ordning. Det var det folkrikaste landet i Europa. Ludvig XIV lämnade rikets administration till Mazarin fram till dennes död 1661, och styrde sedan alltmer personligen under årens lopp. Han gifte sig med Maria Teresia av Österrike 1660 och började renovera slottet i Versailles ungefär samtidigt. Det skulle bli centrum för hans hov och hans rike, varifrån den franska konsten och kulturen skulle stråla ut över hela Europa med en ojämförlig glans. Den franska klassicismen skulle därmed nå sin höjdpunkt under andra hälften av det "stora århundradet" (1600-talet).

Detta minnesmynt hyllar på ett fantastiskt sätt denna absoluta monark vars lysande regeringstid, den längsta i Frankrikes historia (1643-1715), markerade slutet på de stora revoltörerna från adeln, parlamenten, protestanter och bönder som skakade Frankrike.